Just idag är jag lite trött på Twitter och den ständiga inbördes beundran och ryggdunkandet och hyllandet av ett fåtal ”sociala media experter”.
Lagom till SSWC startades nämligan twittoppen där man kan se vilka av deltagarna som är ”mest inflytelserika på Twitter” räknat i antal followers och deras followers. En slags popularitetstävling alltså.
Det som stör mig mest är egentligen inte så mycket topplistan i sig även om jag alltid måste vara motvals när fler än två personer är av samma åsikt (och om jag får veta vilka jag ”borde” följa för att ha koll så är risken stor att jag tar bort en och annan av dem ur mitt flöde bara för att)
Nej det som stör mig är att ”eliten” gruppen man ”ska” följa är så förfärligt homogen. Det är medelålders medelklassmänniskor som jobbar inom media/PR/webb och bor i storstad. De flesta är män.
Deras framgång i sociala medier mäts sedan i hur många followers de har, hur många webbdagar de föreläser på och hur många retweets de får (lite förenklat men typ så). Sedan blir det hela en självuppfyllande profetia eftersom de du bör följa är de som redan har flest followers och så vidare…
Ok, nu låter det som om jag är bitter för att jag inte har så många followers men nää
Problemet på sikt blir då att de som dominerar flödena till slut blir samma homogena klump PR/webb/marknadsföringsmänniskor som har ungefär samma inställning, erfarenheter, ideologi och åsikter. Och det är där det blir tråkigt…
Det underbara med Twitter (iallafall med mitt flöde jag vet ju inte hur ditt ser ut) är blandningen av människor med olika bakgrunder, intressen och kunskaper. Som varje dag berikar mitt liv med något nytt som jag inte visste igår. Mitt Twitterflöde är högst personligt och därför följer jag väldigt få företag/organisationer (för vad ska man diskutera med ett företag?)
Jag avslutar denna lätt röriga bloggpost med en lista på några av de mest inflytelserika twittrarna i MITT flöde, just nu iallafall ;).
- AmeTyst – för ärlighet och träningsinspiration
- Receptomaten – min granne som alltid har ett bra recept på lager
- Qpaqex – bara allmänt intressant
- Motvals – är som jag 😉
- Helen Bolander – har alltid nåt positivt att säga
- Dreadnallen – för att han har så starka åsikter om allt
Och där brände jag mina broar till att bli den populäraste på sswc 😉 men det kan det vara värt
Raftsjö 
@Receptomaten
/ augusti 7, 2010Blandningen är underbar och de resultat / svar man kan få på Twitter – är det som gör Twitter 🙂
Kram & tack 😀
Wojtan
/ augusti 7, 2010Hej
Det jag hela tiden har tyckt varit så skönt med Twitter är att jag aldrig kännt någon press där. Inga portaler där endast de största få vara med, inga listor av något slag.
Jag har själv aldrig brytt mig ett skvatt om hur många followers jag har, och jag bryr mig inte ett dugg om jag tappar någon.
I bloggvärlden var detta ett evigt jagande kände jag och man tappade känslan för det. Något jag inte känt med Twitter,
Det underbara med Twitter, är som du säger, blandningen av människor som snabbt och enkelt kan söka info, peppa, lära, babbla osv….
Kram Åsa
Cecilia
/ augusti 7, 2010Håller med om att det är mixen som gör twitter – att bara följa mediamännen som föreläser om sociala medier skulle för mig bli extremt tråkigt i längden. Själv är mina favoriter på twitter av en helt annan typ (som du!).
barQuest
/ augusti 7, 2010Känner bara för att göra tummen upp. Tack
Catya
/ augusti 8, 2010Nuff’ said. Håller enbart med.
Jardenberg
/ augusti 8, 2010Om jag är en av ”mediemännen” så vill jag absolut protestera mot att bli typecastad på det viset. Jag har många strängar på min lyra och håller bland annat låda om både mat och trummor också 😉 Se mina morgonkommentarer för en uppvisning i personlighetsklyvning och total brist på fokus…
Skämt åsido, för någon dag sedan länkade jag till den här posten
http://jasonlbaptiste.com/featured-articles/build-what-had-previously-not-been-possible/ och jag tror det är lite i det perspektivet sådana här listor ska ses. De byggs för att det går att göra. Något måste man ju experimentera med, och då förstår jag att Andreas väljer som han gör.
Lite mer klackspark, kanske?
Dreadnallen
/ augusti 8, 2010Tack Anna för en mycket klarsynt och viktig poäng. Diskussionen om vem som sätter spelreglerna i kukmätartävlingen är både vital och intressant.
Det positiva med Twitter är att här kan patriarkatet enkelt undvikas med några snabba klick på ”Unfollow”-knappen. Öppenheten gör att vi, som du själv beskriver så bra, själva kan skapa det sammanhang vi vill befinna oss i.
Jag har det senaste halvåret märkt något av en ”fjärde våg” av twittrare, som ger blanka fasen i att lovebomba på den självutnämnda eliten och använder Twitter snarare till att umgås och ha trevligt, än att ”bygga personligt varumärke” genom att posta länkar till Mashable och sina egna ”socialamedierbloggar”.
Om man nu av någon anledning finner nöje i att analysera twittrares ”inflytande”, dvs hur många personer man påverkar och vilken roll man har på Twitter, föredrar jag nog den mer sinnrika algoritm för detta som Klout erbjuder.
Det är först nu vi ser den verkliga nyttan med Twitter ta form, när meta-diskussionerna om mediet som sådant ersätts av verkliga möten mellan verkliga människor.
Sen är det ju så demokratiskt vackert att alla får ha Twitter till det de vill. Somliga twittrar ju mest om luddet i deras egen navel, vilket är fullständigt ointressant för mej, men eftersom jag inte följer dem gör de ingen större skada – och alla som uppskattar navelluddsskådandet får även de sitt lystmäte.
Jag hoppas att du trots allt orkar åka till SSWC och att du och de andra Geek Girlsen rör om i gubb-bubblan ordentligt!
More Power to ya!
Thomas
/ augusti 8, 2010Well, meta-diskussionen kan mycket väl vara ”den verkliga nyttan” av mediet för de av oss som arbetar med utveckling av Internet. Så är det för mig. Jag ser inget problem med det. Ett arbetsredskap som jag använder för att följa branschutvecklingen. Hade jag arbetat med något annat – låt oss säga inom bilbranschen, så hade mitt flöde sett annorlunda ut. Så, jag följer de man ”ska” följa pga meta-diskussionen har ett värde för mig. Men varför gör du det?
Dreadnallen
/ augusti 8, 2010För ett par år sedan, när jag började twittra på allvar, handlade omkring 90 procent av diskussionerna på Twitter om mediet i sig och upplevdes mest som en klubb för inbördes beundran de redan frälsta sinsemellan.
Det vi ser nu är att Twitter i Sverige börjar ta steget från självändamål till en bredare målgrupp, med en större bredd av behov och användningsområden.
Detta ser jag som en naturlig del av all teknikutveckling. Först anammas nya medier av en grupp ”early adopters” som snabbt blir ”experter” på mobiltelefoni, chatt och communities. Den verkliga nyttan utvecklas dock när en större majoritet tar till sig mediet och utvecklar det till en förlängning av det vardagliga samtalet. En ny verklighet tar form och kräver en bredare kompetens än bara tekniken i sig.
Thomas
/ augusti 8, 2010Jo, jag håller med dig Dreadnallen (och Geoffrey A. Moore som skrev precis det i ”Crossing the Chasm”). Men du talar om värdet av mediet i sig. Det jag försöker säga är att värdet FÖRE och EFTER det att vi har överbyggt ”the chasm” kommer vara DETSAMMA för mig och (gissar jag) många med mig. Det värdet är således meta-diskussionen. Av den enkla anledningen att vi arbetar med internetutveckling. Det måste ju få vara OK? Inget alls att bli arg för, kan jag tycka.
Anna
/ augusti 8, 2010en vad händer om man fastnar i metadiskussionen? Stannar inte utvecklingen av då? För det intressanta måste väl i slutändan ändå vara hur man kan utnyttja mediet, inte att?
Det har länge pratats (på webbdagar, konferenser och och i twitterbubblan) om hur man ska göra för att bli framgångsrik i sociala meder, och då blir väl följdfrågan hur man definierar framgång.
Om framgång mäts i antal tweets, retweets, mentions och followers tycker jag inte att man har förstått nyttan med mediet.
Dreadnallen
/ augusti 8, 2010Jag håller med dig till fullo, Anna. Att många går i försvarsställning inför ditt enkla debattinlägg, understryker väl just den stämning av ryggdunkande du nämnde i inledningen? Istället för att klamra sig fast vid en förlegad syn på ”framgång”, måste väl en ”social medie-expert” värd namnet hänga med i utvecklingen och komma med nåt nytt, allteftersom de sociala medierna utvecklas?
Thomas
/ augusti 8, 2010Hej Anna,
Du skrev ”Men vad händer om man fastnar i metadiskussionen? Stannar inte utvecklingen av då? För det intressanta måste väl i slutändan ändå vara hur man kan utnyttja mediet, inte att?”
Och på det svarar jag:
Min poäng är alltså att för vissa är meta-diskussionen ingen tillfälligt tillstånd. Det är det vi arbetar med. Och i den diskussionen ingår frågor som hur, vad och varför. Man kan i mitt fall se det som ett akademisk intresse av internet. Det gör inte att utvecklingen stannar av – jag tänker mig snarare att det är helt tvärt om.
Anna
/ augusti 8, 2010Thomas:
Det är sådana lilla-gumman-resonemang som gör mig irriterad. Även den som är mer intresserad av innehåll än teknik bör kunna uttala sig om mediers utveckling.
Eftersom inga medier (sociala, nya, eller gamla) utvecklas i ett vakuum så är det faktiskt väldigt relevant att fråga efter syftet och nyttan. Och vill man ha svar på VAD man ska använda tekniken till så tror jag att det är begränsande att enbart fråga de redan frälsta. Därför tror jag att teknikutvecklingen hela tiden måste ta hänsyn till vad man fyller mediet med för innehåll.
Andreas Krohn
/ augusti 8, 2010Jag håller med att SSWC topplistans topp är rätt homogen, kanske inte så konstigt eftersom det faktiskt är en rätt homogen grupp som ska till Tjärö och campa. Mitt twitterflöde domineras inte av topp 10 från twittoppen, utan jag har också ett högst personligt flöde. Jag kodade inte twittoppen som ett politiskt ställningstagande eller för att förtrycka alla som inte har mer än 1000 followers. Istället så skapade jag twittoppen som ett experiment för att leka med APIer och ny teknologi och se vad man kan göra. Att det blev en SSWC förhandstitt är mest en kul grej och inget annat.
Dreadnallen
/ augusti 8, 2010Tack för din kommentar, Andreas. Jag tror inte att det varit vare sig min eller Annas syfte att klanka ner på själva topplistan i sig och jag har ingen anledning att ifrågasätta ditt syfte med den.
Som en följd av att listan nu ligger uppe, åskådliggörs just det du nämner – att ”bubblan” består av en ytterst homogen skara ”proffs” och utifrån detta faktum kan man ju föra en intressant diskussion om varför och hur vi definierar ”framgång”. Att kritisera och ifrågasätta är ju att ta samtalet vidare – inte att vara ”arg” eller negativ i största allmänhet.
Andreas Krohn
/ augusti 8, 2010Bra, då snackar vi om samma sak 🙂
Anna
/ augusti 8, 2010du sa det bättre än jag 🙂
Thomas
/ augusti 8, 2010Hej Anna,
Det gör mig ledsen att du uppfattar det jag skriver som ett ”lilla-gumman” resonemang. Det var inte alls min avsikt. Det verkar som om vi talar förbi varandra.
Du skriver att ”Även den som är mer intresserad av innehåll än teknik bör kunna uttala sig om mediers utveckling”, vilket jag helt håller med om. Jag har inte gjort någon ansats för att exkludera någon alls.
Jag är mer intresserad av innehåll än teknik. Precis som du.
Jag tycker att det är extremt relevant att fråga efter syfte och nytta. Precis som du.
Jag tror att svaret på vad man ska använda tekniken till står att finna utanför kretsen av de redan frälsta. Precis som du.
Jag tycker att teknikutvecklingen ska ta hänsyn till vad man fyller mediet med för innehåll. Precis som du.
Allt detta ovanstående är precis sådana frågor som intresserar mig – och tydligen intresserar om dig också. Det är ju kalas.
Vad jag skrev från början var alltså min uppfattning att Dreadnallen har delvis fel vad gäller skiftet från meta-diskussion till ”det riktiga värdet av twitter”. Precis som vår diskussion ovan bevisar, kan jag tycka. Att använda internet och internetverktyg för att tala och tänka om internet och internetverktyg är för en skara stackare helt enkelt en dag på jobbet.
Dreadnallen
/ augusti 9, 2010Det vi inte tycks vara överens om är huruvida Moores klyfta i viss mån redan har passerats. Jag vill påstå att den fjärde våg vi sett i sommar representerar inledningen av den tidiga majoritetens omfamnande av Twitter. Plötsligt breddas Twitters betydelse som plattform för digital interaktion.
Ängsligheten för att ”skriva fel saker” och att hamna på efterkälken i jakten på antal followers har ersatts av lusten till interaktion och småprat om högst triviala ting såväl som ”de stora frågorna”. Vi har sett samma generationsskifte på Facebook, som i början mest handlade om att bevisa sin popularitet genom att samla ”vänner” på hög, men som numer fungerar som en naturlig förlängning av det vardagliga samtalet.
Min andra poäng är att ”bubblan” tycks ha fastnat i sin förståelse av vad Twitter är och hur det kan eller bör användas. Jag tycker mej till och med se en viss konservatism som vill ”bevara” den anda som rådde ”från början”, när Jaiku-nördarna migrerade till Twitter. Gamla spelregler för gamla strukturer.
Jag är lika intresserad som du av metadiskussioner om digital interaktion. En förutsättning för att de ska vara givande är dock att man ”hänger med i utvecklingen” och analyserar det som verkligen händer, istället för att krampaktigt pinka in sitt revir som ”socialamedierexpert”.
Att några av dessa ”experter” väljer att gå i tokförsvar på Twitter mot ett sakligt debattinlägg som detta, tyder på att det finns gott om känsliga egon i bubblan, men borde de inte istället välkomna att diskussionen fortsätter och breddas? Vi är alla med och formar det här mediet.
Det är min högst personliga spaning. Vi behöver inte vara överens, men jag tror mig tillföra något genom att yttra min ståndpunkt i frågan.
200 steg till
/ augusti 8, 2010Tror jag följer ett par av de på bäst sextiolistan och att jag känner igen en fem sex stycket. De flesta bland de så kallade mediefolket sysslar mest med metatweetanden. Otroligt tråkigt. De framstår inte sällan som okreativa, som rädda för att säga fel saker.