Varför elitdebatten (fortfarande) behövs

För ungefär ett år sedan skrev jag ett inlägg om twitter och den självutnämnda elit som man ibland märker av i sociala medier. Det var mitt inlägg i den pågående elitdebatten, en debatt som blossar upp med jämna mellanrum där temat är om det finns en elit inom (svenska) sociala medier eller inte.

Min vän Coffe (dreadnallen) har skrivit en rad läsvärda blogginlägg om krocken mellan gamla och nya medier och jag rekommenderar särskilt Twitter bortom topplistorna som en liten sammanfattning.

När det gäller begreppet #elit så ser jag två olika spår. Det ena är den sk. medieeliten som består av kändisar som marknadsför sig via twitter t ex. Men det jag menar med #elit är de sociala medie experter som lever på att vara just early adopters och som kan sälja sin expertkunskap till andra.

Missförstå mig rätt nu, jag tycker att det finns många experter och det är klart att inte alla har tid, möjlighet eller ens lust att vara early adopters och testa allt som är nytt. För de allra flesta är det inte ens eftersträvansvärt.

Problemet är när experterna börjar ägna mer och mer tid åt att vårda sitt rykte och inte längre vill dela med sig (till alla) av sin expertkunskap.

Jag ser ganska tydliga tendenser till det just nu när Google+ har börjat utvärderas och det verkar finnas ett stort behov (inte hos alla) av att visa att man tillhör en begränsad priviligierad grupp. Jag har redan läst flera diskussionstrådar som behandlar om Google+ är till för alla eller bara den sociala medieeliten med människor som känner sig rent av ovälkomna  (#flickjox fjanteriet är ett bra exempel på detta).

Jag fattar att alla har behov av att diskutera med likasinnade och nördhumor har även den ett existensberättigande, men när det breder ut sig är känslan av en ankdamm för inbördes beundran ganska stor.

Och ja, jag tycker det är ett problem

Hela grejen handlar om det vi kallar för digital delaktighet. Jag tror på allvar att den som om några år inte känner sig hemma i den digitala världen kommer att hamna på efterkälken på alla möjliga sätt. Med sämre jobbmöjligheter, sociala möjligheter och ekonomiska möjligheter för att bara nämna några.

Och därför tycker jag att det är problematiskt när många av de som säger sig leda utvecklingen inom (svenska) sociala medier ägnar mer och mer tid åt att vårda sin position och sitt personliga varumärke och dessutom på ett sätt som är tydligt exkluderande istället för inbjudande.

Till sist vill jag säga att ordet elit förstås kan vara både positivt och negativt laddat. I min egen twitterfeed har jag många favoriter som jag tycker är bra exempel på människor som delar med sig av sin kunskap, tycker om att diskutera och som är föredömen för mig när det gäller digital kommunikation.

Och här är några av mina favoriter:

• Elwirakotowska – twittrar mycket om marknadsföring och delar alltid med sig av många bra länkar men har trots det inga problem att vara personlig och diskutera t ex skor
• Helen_Bolander – min egen lilla karriärkonsult på twitter, förstår inte hur hon lyckas hitta och retweeta alla bra jobberbjudanden. Har dessutom en bra blogg och gillar liksom jag träning och kläder.
• mgarbarczyk – den mannen sover förmodligen aldrig. Bästa länkarna och dessutom trevlig
• dreadnallen – är helt fanatisk när det gäller mängden tweets. Bästa att han inte tvekar att diskutera även känsliga ämnen och alltid är beredd att ifrågasätta normen.
• rockspindeln – är ett föredöme genom att vara otroligt generös (delar med sig av mycket bra) och alltid positiv, tror inte det finns en enda mobbing-gen där. Har dessutom en bra blogg med fina klänningsbilder i.

Så till slut ett litet länktips jag snappade upp från @ankarwall på Google+.

Why the A-list conversation hurts us

 

 

 

Publicerat av Anna den juli 7, 2011

https://argbuggen.wordpress.com/2011/07/07/varfor-elitdebatten-fortfarande-behovs/