Är det så att vara vuxen?

Funderingar över morgonkaffet

Jag kommer inte ihåg när jag brann för något senast. Eller, det var nog i samband med Slummer. Vi var lite naiva journaliststudenter som trodde att vi kunde förändra världen. Eller iallafall en liten del av den.

Vi kunde absolut ingenting om PR eller marknadsföring. 2006 var bloggosfären inte som den är idag och ingen av oss hade hört talas om sociala medier. Fanns det ordet ens då?

Men vi var glada idealister som brann för nånting. Och hade jäkligt kul under tiden.

Idag känner jag mig oftast som ett lallande får. Vi diskuterar barn, hus, karriärer och den senaste webbtjänsten. Och trots att vi har världens chans att förändra världen sträcker sig drivkrafterna mest till pengar och eventuellt det egna välmåendet.

Är det så att bli vuxen kanske?

Att kapitulera inför sakernas tillstånd och inse att det enda man kan förändra är sig själv?

Att bli cynisk och inte bry sig?

Att steg för steg döda den lilla idealisten i prat om bebisbajs och ränteläget?

Att tänka politik i termer av retorik och personligt varumärke, lägga större vikt vid enskilda politikers mustacher, räkna ut exakt hur mycket jag tjänar på en skattesänkning och om man kan likna RUT vid prostitution eller inte.

Ny teknik har gett mig möjligheten att kommunicera med mängder av människor, när som helst på dygnet. Vi kommunicerar och kommunicerar och kommunicerar, men till vilken nytta? Vad är det vi vill?

Vad är det jag vill?

Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

  • Arkiv

  • Kategorier

  • Meta

%d bloggare gillar detta: