Det är inte mitt fel (bara lite organiserad ansvarsflykt)

Förr i tiden, för några år sedan, brydde jag mig om saker. Jag blev upprörd av orättvisor, folk som for illa, att kvinnor i allmänhet tjänar mindre än män, av ohämmat utnyttjande av människor.

Men jag upprörs inte längre. För mitt eget välbefinnandes skull väljer jag att inte se eftersom jag inte vet om jag skulle kunna leva med att ta in hel världens orättvisor hela tiden.

Men så skrev Essa det här, om två barn som ska skickas till ett land där de inte känner någon och inte pratar språket, skiljas brutalt från sin mamma och den enda värld de känner till.

Och jag tänker på hur ansvarslösheten brer ut sig. Eller som Susanna Alakoski skriver i boken ”håpas du trifs bra i fengelset”. Om den organiserade ansvarsflykten.

Det är ingens fel att vårt samhälle, som vi lever i och upprätthåller, begår grymma övergrepp på barn. För det är lagarna som styr, och systemet följer lagarna och politikerna kan inget göra, och inte uttala sig i enskilda fall och om det är systemet det är fel på kan vi se över systemet och tillsätta en utredning. Som om några år kanske kommer fram till att det är systemet det är fel på.

Och vart fjärde år har vi val. Då letar vi strategier för att nå väljare och väljargrupper. Och vi kan sälja ut de svaga och de sjuka till förmån för medelklassen  för statistiken visar att de där arbetslösa ändå inte orkar ta sig till röstlokalen.

Och det spelar ingen roll om politiken är röd eller grön eller blå för i slutändan är det folket som bestämmer. Och om folket har bestämt att folket vill ha mindre i skatt eller billigare mat då är det upp till politikerna att följa folkets vilja.

Och ingen kan ta ställning eftersom vi bara gör som chefen, statsministern, partiet, marknaden säger. Det är inte mitt ansvar säger vi.

Det är skolans ansvar att se till att elever inte mobbas. Men rektorn kan inget göra för pengarna från kommunen räcker inte till fler lärarare som kan se barnen. Det är riksdag och regering som bestämmer säger kommunen. Och riksdagen och regeringen bestämmer bara vad väljarna har beslutat att de ska bestämma. Och föräldrarna kan inte hjälpa vad barnen gör i skolan så det är skolans fel.

Och så ramlar folk mellan stolarna, fastnar i systemet, ramlar runt mellan myndigheter som tyvärr inget kan göra eftersom det inte är deras fel. Det är beklagligt att människor trillar genom skyddsnätet säger vi. Så ska det inte behöva vara säger vi.

Och varje vecka läser vi om nya flyktingar som skickas till länder där de riskerar tortyr, cancersjuka som inte får pengar från försäkringskassan, familjer som splittras för att mamma råkar vara från Ryssland och pappa från Etiopien och ingen av dem har egentligen rätt att vara här.

De är undantagen säger vi. På det stora hela fungerar vårt system faktiskt bra. VI har rättssäkerhet och demokrati. Det är bara tråkigt att några få individer ramlar mellan stolarna.

Barn ska inte behöva skiljas från sina föräldrar, sjuka människor ska inte behöva sälja allt de har och äger för att de varken är välkomna till Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Och barn ska inte behöva utsättas för övergrepp av sina mödrar och fäder för att socialtjänsten, skolan, samhället, grannarna tyvärr inte kan göra något.

Och våra händer är bakbundna.

Vi skulle gärna vilja göra något men vi kan inte. Vi rättar oss bara efter, partiet, kommunen, väljarna, EU, säger vi och skakar på huvudet, knyter näven i fickan och tycker att det är för jävligt att partiet, kommunen, väljarna, EU tar sådana idiotiska beslut.

Fast partiet, kommunen, väljarna, EU är vi själva. Och om inte vi tar ställning, om inte vi bryr oss eller säger ifrån när något är fel. Då kan vi fortsätta sticka huvudet i sanden, och låtsas som om vi inget kan göra, eftersom det inte är mitt ansvar, utan hela tiden någon annans.

Och någon annan finns inte.

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Visst är det så som du skriver. Ansvarsfrihet för de grupper/yrken du skriver om infördes visst av Palme någon gång på 70-talet. Resultatet av det beslutet får vi skörda nu.
    Jag brukar säga att allt elände i världen finns där FÖR ATT VI VILL DET. Så länge vi inte gör något, så länge vi skyller ifrån oss, så länge vi väljer att titta åt annat håll, så länge kommer det att vara så här.
    Eftersom vi lever i egoismens och Mammons tid kommer det att vara svårt att ändra på den saken, men vi får kämpa på så gott det går. (Vi förändrar inte saker genom att vilja ha dem annorlunda, vi förändrar saker genom att bete oss annorlunda.)

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

  • Arkiv

  • Kategorier

  • Meta

%d bloggare gillar detta: