Ibland…

ramlar jag liksom bara över kanten.  Rakt ner i ynkligheten.

Efter dagens grej (berättar mer senare) hände det. Jag bara poff, splash och så känner jag mig så liten, så liten och värdelös.

Vad kan jag liksom? Hur kan jag tro att jag kan mäta mig med de som faktiskt kan saker på riktigt, som har erfarenhet och pondus och självförtroende. De som aldrig tvivlar på sig själva, som är konsekventa och inte gör några fel och aldrig aldrig något ogenomtänkt.

Och sen spelar det ingen roll att jag går igenom mina meriter och kunskaper och erfarenheter och allt jag har lärt mig och alla mål jag har nått och alla idéer jag har.

Det har inget med logik att göra, det är bara en känsla.

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

  • Arkiv

  • Kategorier

  • Meta

%d bloggare gillar detta: