Change

Tittar på SVTs valvaka och börjar skriva ett blogginlägg jag funderat över i många dagar. Ett blogginlägg om vårt behov av förändring. Förändring – Change – det som fick Barack Obama att vinna den amerikanska presidentposten.

Jag tror att vi som människor har ett inbyggt behov av förändring. Att gå framåt, att inte stagnera. Livet är ständig förändring även om vi inte vill tro det. Förändring är så konstant att vi upplever det som tillbakagång när saker slutar förändras. Eller för att citera Herakleitos (gammal filosof)

Man kan inte stiga ner i samma flod två gånger

Nu sitter jag och tittar på valvakan och oavsett hur siffrorna blir står det nu klart att det kommer bli en ordentlig förändring, med SD på riksdagsplats och fortsatt styre för de borgerliga.

Att SD fått så många röster tas emot med bestörtning i mitt twitterflöde. Men jag är inte förvånad. Det sätt som både medier och de etablerade partierna har bemött SD på tror jag har lagt grunden till den popularitet de nu har fått.

Både rödgröna och blå har konsekvent struntat i att bemöta svenska folkets behov av förändring och har istället för att prata skillnader i ideologi, människosyn och konkreta sakfrågor pratat skillnader i skattetryck och kronor i plånboken.

Medierna har helt okritiskt vecka efter vecka basunerat ut hur stor ”risk” det är att SD ska komma in i riksdagen. Och svenska folket har kanske i vrede för att inte tas på allvar röstat precis så som den homogena medelklassiga medie- och politikereliten fruktat.

I sin jakt på den viktiga storstadsmedelklassväljaren har både politiker och medier svikit resten. De som inte vinner något på skattesänkningar, RUT-avdrag eller butlers i tunnelbanan. De som känner sig osedda, oviktiga och överkörda av en elit för långt borta från deras verklighet.

Det jag hoppas är att eftervalsdebatten kommer leda till mer reflektion, analys och självkritik både hos medier och politiker och framförallt. Förändring.

Unni Drougge säger det skitbra

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Visst är det så att extremismen kunnat växa i det utrymme som skapats genom att båda blocken samlat sig i mitten. Detta har också varit föremål för diskussion bland forskare som Bo Rothstein och Stefan Svallfors. Men också kulturjournalisten Åsa Linderborg har lyft fram problemet med att bara ha en politik. (http://bit.ly/8AModJ http://bit.ly/cPobAZ http://bit.ly/cKcGRc). Och Olof Ruin skrev om det senast idag på DN-debatt (http://bit.ly/cTbqn7). Det kommer alltså krävas att vi får ett tydligare höger- och vänsteralternativ för att vi ska kunna mota det extrema. Kanske kan det också blir effekten av av dagens valresultat. I alla fall signalerar Socialdemokratin detta. Veronica Palm sa exempelvis från S-valvakan att man måste bli tydligare i sin opposition. För att detta ska bli möjligare måste nog den rödgröna koalitionen lösas upp. Man behöver göra sig fri från kompromissernas planhalva. Bli egen igen för att sen söka samarbetspartners på ett mer förutsättningslöst vis. Det kan bli läxan efter 2010 års ”val utan segrare”.

    Svara
  1. Tid för planer | Raftsjö

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

  • Arkiv

  • Kategorier

  • Meta

%d bloggare gillar detta: