Träning och dåligt samvete

Just nu händer det mycket så jag hinner inte riktigt med att njuta av livet så mycket som jag skulle vilja.

Igår roffade jag iallafall åt mig lite egentid och gick och tränade 90 minuters spinning. Gud så skönt det var! Och varför gör jag inte sånt oftare?

När jag kom hem efter att ha svettats kopiösa mängder och pressat mig själv till max och lite till var jag så full av energi och tom på bekymmer att jag gladeligen satt igång och lagade chiligryta (som ska ätas ikväll), tvättade en tvätt och såg de två sista avsnitten av Greys (som var så sjukt bra att jag höll andan nästan hela tiden! Det lönar sig alltså att ta sig tid att träna.

En sak som gör att jag undviker träning trots att jag älskar det är att det tar så mycket tid från barnen. Igår var jag hemma vid fem och gick till gymmet halv sex. När jag kom hem efter träning och dusch var klockan åtta och minsta tjejen hade redan gått och lagt sig. Totalt fick vi kanske en timmes tid ihop på hela dagen. Det är alldeles för lite!

Men hur gör man för att få ihop det? Om jag prioriterar bort träning för att vara med familjen mår jag inte bra varken fysiskt eller psykiskt och väljer jag bort familjen för att gå och träna två kvällar i veckan får jag dåligt samvete och saknar att vara med mina barn.

Hur gör ni? Måste man leva med det dåliga samvetet?

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Det ständigt dåliga samvetet… urk säger jag bara! Har samma problem :-S

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

  • Arkiv

  • Kategorier

  • Meta

%d bloggare gillar detta: