30 år och tvåbarnsmamma

Den rådande trenden just nu verkar vara att skaffa barn som tonåring. Det är 17 år och trebarnsmamma, 16 och och mamma, 15 och gravid etc. etc.

I min värld skaffar man inte barn som tonåring.
Faktum är att jag tycker det är lite sorgligt med alla dessa barn som skaffar barn. Och det har inget att göra med att de skulle vara sämre föräldrar (vilket de rent statistiskt ofta är men det är en annan sak).

Det finns faktiskt en anledning till att så många väntar med barn tills de är vuxna, och med vuxen menar jag har ett någorlunda stabilt känsloliv, lite livserfarenhet och förhållandevis stabila förutsättningar för ett bra liv, som jobb och bostad.

Att skaffa barn är en egoistisk handling. Det finns ingen som skaffar barn för barnens skull, utan i slutändan är det alltid föräldrarnas egen egoistiska önskan om barn som leder till att de blir till.
Självklart är inte alla barn välplanerade och en del blir till av slarv eller dåliga preventivmedel. Men beslutet att behålla ett barn är fortfarande grundat på samma egoistiska önskan om barn. Åtminstone i ett land som Sverige där abort är både lagligt och gratis. 

Och eftersom föräldraskapet i grunden bygger på en egoistisk önskan om barn tycker jag att det både är ansvarslöst och korkat att sätta barn till världen innan man har bra förutsättningar att ta hand om dem. Både känslomässigt som materiellt.

Jag förstår att jag kan verka som en hemsk och okänslig människa som tycker att tonåringar ska vänta med att skaffa barn men förutom att det kan vara en bra idé att ha stabila livsförhållanden innan man blir förälder så missar man faktiskt en stor del av livet om man väljer föräldraskapet innan man ens hunnit bli vuxen.

Själv blev jag gravid första gången när jag var 20, vilket kanske är lastgammalt i en del tonårsmammors ögon men jag hade precis börjat mitt vuxna liv. Jag hade inget fast jobb, bodde i en rivningslägenhet och hade ett minst sagt stormigt förhållande med en kille som jag idag är glad att jag inte fortsatte med.

Jag valde att göra abort.

Jag flyttade till spanien och pluggade spanska, började läsa på högskolan, fick fast jobb och flyttade ihop med min nuvarande sambo innan jag blev gravid igen. Då kände vi båda att vi kunde och ville bli föräldrar och straxt innan jag fyllde 25 blev jag mamma. Jag blev fortfarande en relativt ung mamma men den gången var mina förutsättningar långt mycket bättre än de var första gången.

Jag är glad att jag väntade. Och jag vet att jag inte skulle vilja ha de där åren mellan 20 och 25 ogjorda. Visst går det att göra saker även när man har fått barn, det är inte det jag menar. Men när du väl har blivit förälder är du det för all framtid och du kommer alltid att sätta dina barn före dig själv oavsett om du vill eller inte.

Nu har jag allt det där som jag drömde om när jag pluggade och jobbade extra som brevbärare. Ett fast välbetalt jobb, en underbar sambo (blivande make), radhus och världens finaste ungar som kan få åka på ridläger och semester utan att jag är tvungen att vända och vrida på varje krona.

Mitt råd till tonårstjejer som vill ha barn är att vänta. När man är 15 finns det så många erfarenheter som ska upplevas, misstag att göra och lärdomar att bli klokare av. Även om det är världens underbaraste grej att vara mamma så gör det inget om man väntar lite.

Man behöver faktiskt inte ha allt på en gång, och ibland är det bättre att tänka efter innan.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

  • Arkiv

  • Kategorier

  • Meta

%d bloggare gillar detta: