Krönika

Nu är tidningen ute så nu kan jag lägga upp den första krönikan även i bloggen. (Det är inte jag som har satt rubriken)

Jag gör gärna tråkiga saker
För inte så länge sedan kom regeringen med sitt beslut om rabatt på hushållsnära tjänster.
Jag får erkänna att regeringens så kallade arbetslinje både roar och skrämmer mig. Roar eftersom verklighetsförankringen är fullkomligt frånvarande och skrämmer eftersom det faktiskt är på riktigt.
Jag har egentligen inget emot att man kan köpa sig tjänster som matlagning, städning, disk eller tvätt. Men det har man väl alltid kunnat? Att sedan de rikaste ändå inte har lust att betala vad det kostar att ha en liten piga hemma är ju ett annat problem. I vilket fall som helst lär det ju fortfarande vara billigare att betala svart än vitt.
Men Nyamko Sabuni försöker ändå övertyga oss andra att det är en reform som är till för den stora massan. Nu ska vi alla kunna köpa oss lite hemjälp till ett överkomligt pris. Inte för att städning är en tråkig syssla eller för att en professionell fönsterputsare gör jobbet bättre utan för att vi ska kunna jobba mer.
I Nyamkos och Mauds och Fredriks drömvärld ska vi alltså anlita någon för att lämna våra barn på dagis, städa våra hus, skjutsa ungarna till träningen och ha maten klar när vi kommer hem från jobbet (förhoppningsvis innan barnen gått och lagt sig). Drömmen om den perfekta husmodern med det perfekta hemmet lever vidare, men nu i förädlad form.  Dagens husmoder går inte hemma i förkläde och håller hemmet rent och fint. Nej den nya husmodern arbetar heltid och håller hemmet rent och fint genom att betala någon annan.
Jag frågar mig bara, till vilken nytta?
Jo, jag är inte dummare än att jag förstår att det är arbete som får hjulen att snurra, tillväxten att växa och pengarna att rulla. Men vad är det för nytta med hög tillväxt, bar ekonomi, fläckfria golv och nystrukna skjortor om jag inte får se mina barn växa upp? Om jag inte kan ligga i sängen och kolla på vasaloppet i fem timmar eller suga upp frukostsmulorna under köksbordet en söndagsmorgon?
Jag har inget emot att göra tråkiga saker som att städa och tvätta, i värsta fall kan jag faktiskt strunta i det. Låta smulorna smula kvar under bordet och göra pärlplattor med min fyraåring istället.
Den som väljer att köpa sig tid bort från städning och matlagning bara för att kunna jobba lite mer vinner egentligen ingenting. Det handlar om att byta bort en form av arbete mot ett annat.
Hushållsarbetet springer inte iväg, det går att strunta i om man sänker sina krav och inte måste ha sköna-hem-fint varje dag året runt. Kraven på arbetet sjunker inte. Har vi väl accepterat att jobba mer går det inte att förhandla bort. Och mot det hjälper inga pigor, hemhjälp eller städinrättningar i världen.
Jag betalar gärna några hundringar för att slippa dammsuga, men inte om priset är ett fattigare liv.

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

  • Arkiv

  • Kategorier

  • Meta

%d bloggare gillar detta: