När jag i fredags åkte ner för att delta i mitt första web camp visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag ordnade samåkning med några Twittervänner (@Maja_Larsson, @sanapes, @annajaernbeck och @byBalsam. Vi biltwittrade med den gemensamma hashtaggen #sswcvolvo) , packade campingprylarna och åkte iväg till en ö i Blekingska skärgården full med får, underbar utsikt och otroligt härliga människor.
Vår bil kom ner ganska tidigt på fredagen. Förväntningarna på vädret var inte höga men vi möttes av strålande sol och innan middagen hade vi hunnit med både att utforska ön (dvs gå vilse i jakt på badplatsen) bada och beundra utsikten från klipporna.
utsikt över bryggan
Lördagen var fullproppad med olika sessions (som jag inte kommer skriva så mycket om just nu, det får bli egna bloggposter) och några av de som gav mig mest var diskussionen om makt och kön i sociala medier, digital storytelling och företag på facebook. Morris Packers historia om Morris Motorcycles var ett otroligt inspirerande exempel på hur samarbete genom sociala medier faktiskt kan leda till stora saker långt utanför twittersfären. Jag blev nästan sugen på att köpa en elmotorcykel 
.
en del av griden där man kunde sätta upp sina sessions
session med @morpac vid flaggstången
lunchpaus
Men det som ändå gav mig mer än sessionerna var diskussionerna och samtalen däremellan.
Om hur man egentligen gör för att jobba med sociala medier på företag som inte alls har förstått vad det egentligen man ger sig in på. Hur ska man som redaktör tackla ett företagsklimat som inte direkt gör det lätt att vara transparent?
Eller om man egentligen kan förvänta sig att härskartekniker och maktstrukturer kan se annorlunda ut på webben än i vanliga livet och vad man möjligen skulle kunna göra åt det. Är den sociala webben bara en spegling av det vanliga sociala livet eller kan den sociala webben skapa ett demokratiskt klimat som kan påverka världen utanför? Det skulle jag vilja diskutera vidare på nån gång.
Det ger otroligt mycket att få vara i en kreativ och öppen miljö där man kan mötas, diskutera, peppa och bara umgås. Samtidigt tycker jag att det är lätt att det skapas nån slags känsla av väckelsemöte. Den positiva och härliga känslan jag kände på sswc skiljer sig inte nämnbart från vilken Europakonferens som helst.
Men så kan det få vara tycker jag, iallafall under en helg. Därför kommer jag inte skriva nånting om den interna elitdebatt som har pågått (men det kommer ett såsmåningom) utan avslutar den här bloggposten med ett magiskt! Jag åker gärna till Tjärö fler gånger.
mysigt utanför sjöboden
Jan Viderén har gjort en bra lista med alla bloggposter om sswc
Och här hittar du flickr-gruppen med alla bilder från sswc 2010
2 kommentarer